Olika kullar av barn växer upp med olika typer av spel. Det räcker med fem till tio år så skiljer sig våra referenspunkter och inspirationskällor ganska rejält. Hur påverkar dessa spel unga människor och vilken typ av spelare de blir i framtiden är en fråga man kan ställa sig. I skenet av den frågan styr jag sen blicken mot en av de mest inflytelserika spelen vi sett under det senaste tio åren – Minecraft. Fortsätt läsa Hur Minecraft bygger en ny generation av spelare
Den 23 augusti 2001 såg många Nintendo-fans rött. Internet stod i brand. Nintendo hade precis avslöjat ett för stunden odöpt Zelda-spel. Ett spel som senare skulle bära undertiteln The Wind Waker. 12 år senare gör sig Nintendo redo att släppa i en upppiffad variant på Wii U. Hur blir mottagandet denna gång? Fortsätt läsa Wind Wakers andra chans
Vi är alla barn i början brukar man ju säga och inget kunde vara mer sant när jag själv kastade mig in på skrivandets bana under 2001. I dag bjuder jag på den absolut första texten jag skrev för Nintendo on Net. En text om en viss kontroversiell ekorre. Fortsätt läsa Skrivreflektion: Conker’s Bad Fur Day
Animal Crossing: New Leaf är ett fantastiskt kul och även avkopplande spel men det är inte felfritt. Det är dags att fokusera lite kritik mot ett problem som jag känner är ganska Nintendo, nämligen övertydlighet.
Fortsätt läsa Överjävlig övertydlighet
Jag uppskattar tajming, och tajming är något som utvecklaren Volition i överlag är väldigt bra på, något de bevisar upprepade gånger med sin kreation Saints Row 4. Att skapa komedi i ett sådant lynnigt media som TV- och datorspel är en utmaning eftersom du inte alltid kan styra förloppen men Volition gör det bra. Det är dock en specifik sak jag tycker dem blivit ruskigt bra på att välja ut och tajma med sitt spel, nämligen deras musikval. Något som leder till stunder av häpnad och skratt. Fortsätt läsa Tajmade toner
Spel blir mer och mer avancerade. Innehållet i dem ser mer och mer realistiskt ut. Risken för så kallad uncanny valley blir mer överhängande för varje dag när branschen sliter för att försöka få oss att knyta emotionella band till avatarerna på skärmen genom realism. I denna värld där realism är ett självändamål, hur kommer det sig att ett så simpelt spel som Animal Crossing: New Leaf ger mig ett till synes mer trovärdigt karaktärsgalleri än vad 300 000 polygoner försöker uppnå? Det känns nästan fånigt. Jag har på gränsen kärat ner mig i Isabelle, min antroporformfiska hundassistent, i New Leaf. Fortsätt läsa Att ingjuta liv i minimalism
Vad är det sista man skall göra när man precis startat en ny blogg som man önskar skall få en läsarkrets? Att sluta uppdatera den. Det var dock vad som hände eftersom jag blev upptagen med att medverka och arrangera spelträffen Power up 2013. Fortsätt läsa Tryck på start
I går såg jag en mina mest framemotsedda filmer för i år, Pacific Rim, på bio. Utan att utveckla kan utan problem säga att filmen levde upp till mina högt ställda actionförväntningar. Jag väntade mig en kärleksbrev till mecha/kaiju-genren med höga produktionsvärden och det var precis vad jag fick. Något jag inte väntade mig var att filmen skulle ha ett riktigt härligt huvudtema rent musikaliskt. Därför tänker jag ta tillfället i akt för att hylla och peka ut lite favoritstycken jag hört i biosalongen det gångna året. Fortsätt läsa Pampiga toner i biomörkret
pausat.com 