Animal Crossing: New Leaf är ett fantastiskt kul och även avkopplande spel men det är inte felfritt. Det är dags att fokusera lite kritik mot ett problem som jag känner är ganska Nintendo, nämligen övertydlighet.

Min Twitter och mitt allmänna agerande den här sommaren talar för sig själv, jag tycker verkligen om Animal Crossing: New Leaf. 70 loggade timmar, ett konstant snackade om det samt en besatthet att   anpassa tider efter spelet talar sitt tydliga språk. Det är det enskilt mest spelade spelet jag spelat på hur länge som helst. För det skall New Leaf ha en eloge.

Man får tycka vad man vill om grundstommen i Animal Crossing. För somliga tilltalar inte upplägget alls men för mig fungerade konceptet ypperligt och har roat mig i en hel sommar vid det här laget. Vi är alla olika.

Oavsett om du är hård kritiker eller fantast är det dock svårt att blunda för spelets största tillkortakommande. Man skulle kunna tro att jag tycker att saker blir monotont och upprepande men så är inte fallet. Jag tycker trots allt om upplägget. Nej, mitt största problem är hur Nintendo tvingar mig igenom samma dialoger och och om igen. Ett litet problem kan tyckas men verkligheten är en annan.

Jag kan lovorda spelet för sin fantastiska variation vad gäller dialoger från byborna. De har i princip alltid något nytt att säga varje dag. Då kan man fråga sig varför samma regel inte tillämpas på alla butiksägare och andra nyckelkaraktärer som man ”tvingas” kommunicera med dagligen om man vill få något gjort eller tjäna pengar. Istället för att bara ge mig ett säljpris måste jag genomlida samma satans dialogrutor när butiksföreståndaren Reese skall knåpa på matematiken.

Varför måste hon och alla andra djur säga både hej och hej då till mig när jag går genom dörren? Är det nödvändigt? Det tar upp värdefulla sekunder! Fårskallen har säkert tagit upp en timme eller mer speltid med dessa små textrutor med tanke på hur ofta jag som spelare brukar besöka butiken Re-Tail för att hösta in kontanter på daglig basis.

Måste ugglan Blathers sova vareviga gång jag besöker stans museum på dagen? Lider han av allvarlig narkolepsi?! Medicinera dig! Det tar säkert 20 sekunder innan man får göra det man är där för att göra. Och nej, jag bryr mig inte om din insektsfobi eller att höra samma utnötta anekdot om din patetiska barndom bara för du ser en insekt. Utvärdera mina fossiler din rugguggla! Det är din uppgift! Sluta sov på jobbet!

Jag tycker det är mysigt hur alla i byn är snälla och hövliga men när det kommer till just alla butiksägare kunde Nintendo skyndat på processen. Jag börjar bli galen på att vänta att få göra det jag vill göra varje gång. Jag kan acceptera att mitt fickförråd inte är det största, det är en del av spelet men sluta dränka mig i menlös dialog som jag läst säkert hundratals gånger redan. Jag gör redan relativt vardagliga sysslor. I princip så jobbar jag. Detta är inte effektivt! Detta är inte optimalt! Det är inte heller trevligt längre! Det är på gränsen till otäckt! Antingen skippar ni dialogen helt när jag kommer in samt lämnar en butik eller får Animal Crossing börja använda lösa pratbubblor som syns parallellt medan man spelar. Avbryt inte mitt spelande med ert eviga artighetstjafs eller för ni inte kan hålla ögonen öppna!

Alla karaktärer som är en väsentlig del av sälj- eller bells-insamlingsprocessen måste strömlinjeformas bättre. Det är absolut trevligt med en expedit som hälsar men i verkliga livet kan jag röra mig samtidigt, världen stannar inte upp. I verkligheten kan jag fortsätta gå ut ur en butik medan någon säger hej då men inte i New Leaf inte, där tvingas man stanna upp, se på expeditens fånleende och läsa deras tafatta mening.

Ni behöver inte säga ”Välkommen åter! Jag kommer att komma tillbaka! Oroa er inte! Ni är de enda i stan! Ni är utan konkurrens! Ni kunde kastat rutten frukt på mig och sagt ”goodbye asshole” och ändå haft min business. Det är tjusningen med monopol förstår ni. Ge mig bells eller sälj varor annars håller ni käft. Tryck inte dialogrutor i ansiktet på mig om jag inte uttryckligen ber om det. Det är dessa små ynka detaljer som bromsar upp ett annars bra flödande spel, så länge man uppskattar stommen.

Det är sånt här som är okej i början av ett spel, när man lär sig det. Jag har inget emot tutorials men Nintendo har börjar bli lite väl kära i denna övertydlighet. Folk på nätet är rädda för s.k. ”fördummning”. Oftast tycker jag dem överdriver bara för deras älskade superkomplexa spel från 15 år tillbaka har ändrats men detta, detta är solklar fördummning! Övertydligheten är löjlig och behandlar mig som ett barn. Det var oroväckande redan i Legend of Zelda: Skyward Sword och i nysläppta Pikmin 3 finns det dataloggar som avslöjar hur bossar besegras! Come on! Någon måtta för det vara! Men Animal Crossing tar priset med sina evigt upprepade textrutor. Jag behöver inte påminnas eller få saker förtydligat längre!

Gör det valfritt. Sluta vara så sjukligt kära i er skrivna dialog Nintendo. Oroa er inte att ingen läser den. Ni hade kunnat låta den finnas de första 10-20 gångerna så hade folk förstått poängen likväl. Strömlinjeforma, förenkla, snabba upp. Även fast jag hamrar och håller inne B-knappen som skyndar på dialogtempot är det inte i närheten av acceptabelt att behöva göra om denna process 70 timmar in i spelet. Stop it Nintendo. Stop it.

Jag älskar dig Animal Crossing: New Leaf men jag står snart inte för konsekvenserna för vad jag gör med nästa djur som hälsar och säger farväl i en dörröppning. Det finns en risk att den annars mysiga byn inte är så mysig längre efter dess borgmästare fått psykbryt och gått bärsärk med en blodtörstig spade i sin by. Butikerna är först på tur.