Jag har inte spelat särskilt långt in i det senaste Infamous-äventyret. Jag kan inte avgöra hur illa eller väl Sucker Punch tillämpat karma- och valsystem när det kommer till berättelsen. Man kan hoppas att de lärt sig något genom åren men mina förväntningar är relativt låga. Det ligger inte riktigt i Sucker Punch natur att leverera solitt berättande. Fortsätt läsa Karma ger fokus åt Infamous: Second Son
En av de ögonblick som kommer stanna hos mig från 2013 är utan större tvekan epilogen av Josef Fares syskonäventyr Brother: A Tale of Two Sons. Låt mig med ord återberätta och förklara varför det var en sådan kraftfull upplevelse för mig och många andra.
Jag har spelat det bedårande Puppeteer på Playstation 3 under veckan som gått. Det har tagit mig med storm med sin charm och principfasthet att ovillkorligt hålla sig till sin estetiska och tematiska ton. Som rent ögonmums är Puppeteer exceptionellt. Det var dock inte förrän min avatar på skärmen, Kutaro, tog skada som jag verkligen kände spelets briljans genom TV-skärmen och ut till soffan där jag satt. Samtidigt översköljdes jag av minnen och tankar kring ett av de mest genialiska spelsystem som någonsin skapats. Fortsätt läsa Spring för OCH efter livet!
Animal Crossing: New Leaf är ett fantastiskt kul och även avkopplande spel men det är inte felfritt. Det är dags att fokusera lite kritik mot ett problem som jag känner är ganska Nintendo, nämligen övertydlighet.
Fortsätt läsa Överjävlig övertydlighet
Spel blir mer och mer avancerade. Innehållet i dem ser mer och mer realistiskt ut. Risken för så kallad uncanny valley blir mer överhängande för varje dag när branschen sliter för att försöka få oss att knyta emotionella band till avatarerna på skärmen genom realism. I denna värld där realism är ett självändamål, hur kommer det sig att ett så simpelt spel som Animal Crossing: New Leaf ger mig ett till synes mer trovärdigt karaktärsgalleri än vad 300 000 polygoner försöker uppnå? Det känns nästan fånigt. Jag har på gränsen kärat ner mig i Isabelle, min antroporformfiska hundassistent, i New Leaf. Fortsätt läsa Att ingjuta liv i minimalism
Många spel uppmuntrar dig att skynda igenom utmaningar eller att jaga den bästa tiden. När vårt tålamod tryter tenderar vi att spela om passager snabbare än tillfället före. Till och med i smygspel kan man oftast hitta en optimal rutt genom. Det är ytterst sällan vi straffas för att vi har bråttom. Ett av de få spel som gör det är Animal Crossing: New Leaf. Fortsätt läsa Låt tiden ha sin gilla gång
Under säkert ett år har jag protesterat, suckat djupt och himlat med ögonen när mina vänner frågat mig om jag har min 3DS med mig och om jag aktiverat Streetpass. ”Nej” har jag svarat ”jag är ointresserad av att börja”. Idén lät lite kul men inte tillräckligt för att jag skulle börja spela på samma besatta vis som mina bekanta. Spola fram tiden ett år så är det plötsligt jag själv som springer upp bredvid folk som inte hunnit mer än att anlända till Spelens hus i Malmö för att få min gröna lampa att lysa upp på min 3DS. Fortsätt läsa Det här med Streetpass
pausat.com 