Jag har spelat det bedårande Puppeteer på Playstation 3 under veckan som gått. Det har tagit mig med storm med sin charm och principfasthet att ovillkorligt hålla sig till sin estetiska och tematiska ton. Som rent ögonmums är Puppeteer exceptionellt. Det var dock inte förrän min avatar på skärmen, Kutaro, tog skada som jag verkligen kände spelets briljans genom TV-skärmen och ut till soffan där jag satt. Samtidigt översköljdes jag av minnen och tankar kring ett av de mest genialiska spelsystem som någonsin skapats. Fortsätt läsa Spring för OCH efter livet! →