Olika kullar av barn växer upp med olika typer av spel. Det räcker med fem till tio år så skiljer sig våra referenspunkter och inspirationskällor ganska rejält. Hur påverkar dessa spel unga människor och vilken typ av spelare de blir i framtiden är en fråga man kan ställa sig. I skenet av den frågan styr jag sen blicken mot en av de mest inflytelserika spelen vi sett under det senaste tio åren – Minecraft.
I augusti när Malmöfestivalen pågick här i stan för några veckor sedan fick jag se ett foto från en tillställning som gjorde att mitt hjärta smälte lite. Det var ett event som hölls av Spelkultur Skåne som hette Kidscraft.
Kidscraft var ett evenemang där barn och deras föräldrar tillsammans kunde spela Minecraft under en heldag. Tyvärr var jag inte personligt närvarande även om jag fann hela grejen väldigt fascinerande. Det är inget annat än hjärtevärmande att se mammor och pappor stödja sina barns spelintresse och med Minecraft är det enkelt att förstå varför.
Det är ett utnött uttryck men Minecraft är utan förbehåll en modern generations Lego. Jag är övertygad om att Lego-koncernen sparkar på sig själva och gråter sig till sömns att dem inte själva kom på idén före Notch. Minecraft är ett verktyg som bidrar till nästan intill obegränsad kreativitet. För någon som till stor grad växte upp med Lego är det lätt att se både likheter och lockelsen med den här typen av leksak.
Det är också skälet att föräldrar gärna stöder sina barns användning av den här digitala leksaken. Det uppmuntrar många positiva egenskaper hos barn som eggar deras fantasi, kreativitet och förmåga att syssla med problemlösning. Ändamålet är nobelt och Mojang borde vara ruskigt stolta över sitt verk.
Kidscraft är inte heller en solitär händelse. Sånt här sker lite överallt runt jorden och vid två tillfällen har det till och med anordnats större officiella konvent döpta till Minecon. Det är rätt häftigt att efter bara några år har Minecraft ett helt eget konvent där biljetterna är slutsålda på på dryga timmen. Det märks även att konventet lockar stora som små. Barn, deras föräldrar, ungdomar och vuxna människor som alla älskar Minecrafts möjligheter.
Det som gör mig mest glad och upprymd är hur jag ser Minecraft agera katalysator till en helt ny generation av dator- och TV-spelare. Det känns som spelet lägger grunden för en av de mest sunda och positivt laddade spelarna som en dag kommer att växa upp och älskar spel som dig och mig. Några fortsätter lira och uppskatta spel medan några kommer att följa sin dröm och börjar skapa egna spel.
Det är väldigt lätt att bli hemmablind när man är en 80-talist och växt upp med NES- och SNES-spel men i överlag var det en tid då vi hade väldigt mycket variation, alla regler var inte satta i sten och rullbandsproduktion hade inte riktigt tagit fart ännu så folk experimenterade vilt. Det ledde till att vår generation söker efter just varierat innehåll. Vi är uppväxta med Nintendo, TV-spelens Disney, som visade att det är okej att tycka om spel även om de inte är ”coola” eller ser ”realistiska” ut. Jag ställer mig frågande till hur många unga trofasta spelare Playstation- respektive Xbox-generationen fött upp och vilka spel denna kull föredrar. I dag är det Call of Duty, World of Warcraft, Assassin’s Creed och FIFA allt ungdomar talar om. Och låt mig nu markera att jag talar om tonåringar, inte barn. Ur ett perspektiv är det dock tonåringarna som är intressanta för det är just dem som är uppväxta under Playstation- och Xbox-generationen. Jag säger så klart inte att alla är likadana men det får en att fundera lite.
Denna kommande kull av unga spelare ser ut att kunna bli en betydelsefull sådan. Deras favoritspel är inte en linjär våldstitel, ett beroendeframkallande MMO eller ett sandlådespel med övervåld. Det är inte ett spel som uppmuntrar destruktivt beteende. Tvärtom är det ett spel där fokus ligger på att skapa snarare än att riva ner. Det har även ett visuellt slående utseende. Det är ett positivt och kreativt kittlande spel.
När dessa barn ser tillbaka på sin barndom kommer dem förhoppningsvis minnas Minecraft på samma sätt som vi ser tillbaka på Super Mario, Mega Man, Zelda eller varför inte Sim City? Jag säger inte att alla spel barn spelat fram till denna punkt är våldsamma eller haft negativ påverkan men jag har en teori om att ett kreativt inriktat och varierat spel eventuellt kan ge upphov till att barn växer upp med en väldigt personlig och positiv relation till spel. En aningen starkare länk än generationerna före dem. Framförallt tror jag att de kommer jaga just kreativitet, kanske i större skala än vad vi själva gör i dag. De barn som dessutom själva blir utvecklare en dag om 15-20 år kommer alltid ha Minecraft som en slags förebild för vad ett bra spel är och bör innehålla. Det tycker jag bara är positivt.
Jag ser en ljus framtid för vårt media och just nu känner jag att Minecraft leder dagens barn och ungdomar i rätt riktning, en byggsten i taget.
pausat.com 
Håller verkligen med. Minecraft är nåt verkligt bra på spåren och jag är glad att så många får uppleva det.
Minecraft är fantastiskt, och det är jätteroligt att se allt kreativt och positivt som genereras kring spelet. Det är också kul och framförallt tänkvärt att ett spel av den här typen – minimalt med våld och med fokus på kreativitet och konstruktion – har blivit så stort. Jag hoppas att Kidscraft sprider sig och att spelet – och andra liknande spel – kan vara en inkörsport till just programmering och spelutveckling. Eftersom det är så annorlunda mot det som spelbranschen förknippas med (pussel eller shooters, enligt min uppfattning) kan det ge många nya idéer. Skolan skulle också kunna använda Minecraft på bra sätt (menar då inte s k gamification, utan att faktiskt använda det som ett verktyg).
Det som är tråkigt med just det här inlägget är den nedlåtande tonen i beskrivningen av de andra spelen som nämns. De är visserligen destruktiva så tillvida att man dödar varelser och inte bygger egna hus, men i både dessa spel och i Minecraft så handlar det om att bygga upp sin egen figur/sin egen arsenal av vapen, material etc, Dödandet och förstörandet för andra finns även som element i Minecraft, vad jag förstår?
Vad gäller ”beroendeframkallande mmo” så antar jag att mmo:t Minecraft kan skapa spelsug på samma sätt som World of Warcraft (och andra spel), i och med att bägge spel i mångt och mycket drivs av samlar-/byggarlustan (ett klassiskt knep för att få spelare att fortsätta spela/betala) samt av de sociala sammanhang som uppstår.
Japp, jag är inbiten mmorpg-spelare, och tycker det är trist när olika spel ställs emot varandra utan närmare reflektion.
Det var inte min meningen att se ner på andra spel, snarare bara jämföra stilen på dem. Det är supersvårt att sätta fingret på dig men beroende på vilka referenspunkter man får som barn kommer man troligen bli påverkad om vilken typ av spel man lutar sig mest mot. Det är som sagt en teori.
Alla spel kan i överlag ha positiv (och negativ) effekt på olika personer. Varje kull kommer dessutom garanterat följas upp med en ny grupp entusiastiska spelare. Och som du säkert märker har jag bara pekat ut de absolut populäraste spelen, de som säljer i drivor. Jag hade gärna flikat in The Sim’s med såhär i efterhand.
Det man däremot kan fråga sig är var alla ungdomar som spelar Call of Duty eller Grand Theaft Auto började sin spelkarriär. Vilka spel ledde till att dem fascineras av just dessa spel och kanske finner gladare plattformsspel ointressanta? För barn bör ju inte börja med CoD så klart. Så frågan är vilka spel för barn som allt började med. Minecraft är i alla fall ett tydligt exempel på bra starter-spel. Jag har svårt att kartlägga andra dock.
Det är förstås en intressant fråga, hur man dras in i spelvärlden och hur det första spelet påverkar ens senare val och intresse för spel (och programmering) – om det ens har med första spelet att göra, eller om andra intressen kan spela in.
Sedan vad barn -bör- börja med och faktiskt börjar med är ju en annan fråga :-).