Jag utmanade mig själv att skriva en väldigt kortfattad och fokuserad recension av Super Mario 3D World som släpptes förra veckan. Säg gärna vad ni tycker om formatet. Fortsätt läsa 500 ord om Super Mario 3D World
Vem orden egentligen träffar
Full debatt, mer eller mindre intelligent sådan, pågår idag gällande sexism, tolerans och objektifiering i spelindustrin och commnunityn. Det är sura miner överallt och jag känner för att hoppa rätt in i elden med fotogen i högsta hugg för att ventilera. Fortsätt läsa Vem orden egentligen träffar
Persona 5 är avslöjat, låt mig berätta om Persona 4
Denna morgon avslöjade Atlus ett hett efterlängtat spel, nämligen nästa del i den älskade Persona-sagan. Därför tänkte jag ta tillfället i akt att snabbt ge min syn på saken och bjuda på en gammal åsikt om det mästerliga Playstation 2-spelet. Fortsätt läsa Persona 5 är avslöjat, låt mig berätta om Persona 4
Kärleken, jag och Zelda
För många var det kärlek vid första ögonkastet men inte för mig. Det här är berättelsen om hur jag sakta men säkert lärde mig uppskatta och till och med älska Zelda-serien. Fortsätt läsa Kärleken, jag och Zelda
Hämma inte Super Mario
Nyss gjorde Nintendo ett uttalande som gjorde mig lite oroad inför en inställning att kategorisera sina älskade spelserier i subserier. Inget fel i sig men vad händer när man skapar underavdelningar till en serie som frodas av mindre tyglar? Fortsätt läsa Hämma inte Super Mario
F-Zero X – när funktion kommer före flärd
1998 släppte Nintendo ett spel som var så snabbt att omgivningen såg ut att färdas baklänges. Det var så hastigt att minsta lilla skillnad i underlaget kunde innebära döden om man var för kvick för sitt eget bästa. Så rivigt att allt annat bleknade i jämförelse. Det var året då F-Zero X släpptes löst. Fortsätt läsa F-Zero X – när funktion kommer före flärd
Bortom konvetionerna
Jag satt som trollbunden på årets Nordic Game-föreläsning som hölls av den fantastiskt vältaliga men något melodramatiska spelutvecklaren Ste Curran. Han berättade om sitt möte med en utomjordisk ras som under hela sin livstid jagade stunder av lycka. Han talade också om hur vi styckar upp våra liv i små fragment och hur det är specifikt dessa brottstycken av liv, våra berg och dalar, som vi minns. Han kallade det våra personliga Vine-klipp ur livet. Fortsätt läsa Bortom konvetionerna
Spring för OCH efter livet!
Jag har spelat det bedårande Puppeteer på Playstation 3 under veckan som gått. Det har tagit mig med storm med sin charm och principfasthet att ovillkorligt hålla sig till sin estetiska och tematiska ton. Som rent ögonmums är Puppeteer exceptionellt. Det var dock inte förrän min avatar på skärmen, Kutaro, tog skada som jag verkligen kände spelets briljans genom TV-skärmen och ut till soffan där jag satt. Samtidigt översköljdes jag av minnen och tankar kring ett av de mest genialiska spelsystem som någonsin skapats. Fortsätt läsa Spring för OCH efter livet!
Skrämmande självmedveten
Förra veckan berättade jag varför filmen Scream hade ett personligt värde för mig. Den här gången hade jag tänkt att berätta lite mer exakt varför jag tycker om serien som helhet. Det är dags för lite filmanalys och reflekterande. Fortsätt läsa Skrämmande självmedveten
Skräcken, jag och Scream
Jag har spenderat september åt att gå igenom filmserien Scream med en vän. Hon hade inte sett serien tidigare och därmed tyckte jag att det kunde vara kul att se om filmerna för att sen avsluta det hela med Scream 4 som jag själv inte hunnit se ännu.
Nu när det är gjort känner jag för att reflektera tillbaka på en filmserie som haft en väldigt personlig betydelse för mig som människa och filmentusiast. I dag börjar vi med den personliga anekdoten och förklaringen varför den första Scream-filmen bär med sig emotionellt bagage och har affektionsvärde för mig.
pausat.com 