500 ord om Super Mario 3D World

Jag utmanade mig själv att skriva en väldigt kortfattad och fokuserad recension av Super Mario 3D World som släpptes förra veckan. Säg gärna vad ni tycker om formatet.
—————————————————————————————————————————–

Hur lyckades Nintendo få mig att tycka om något så enkelt som att glida runt i genomskinliga rör? Under E3 skröt företaget om denna nyhet och då fnös jag åt uttalandet. Det visade sig att det mesta som hamnar i EAD Tokyos händer blir guld. I Super Mario 3D World gör dem det igen med bländande visuella tricks allt presenterat i 60 bilder per sekund utan att ens svettas.

Nivådesignen är åter i toppklass och miljöerna varierar sig hälsosamt mycket. Det gränsar till galenskap. Det verkar inte vara något problem för Mario-studion som blivit mästare på gameplay-loopar som varar i kanske tio sekunder för att sen kastas bort. Deras slit och släng-filosofi kring allt från banor till power ups är rent vansinne samtidigt som den är otroligt beundransvärd. Kasta sen in minispel med Kapten Toad, hektiska gatlopp och en mysig Miiverse-integration där Nintendo insett sin communitys styrka och uppmuntrar visuell kommunikation med färdiga stämplar som man samlar på sig genom spelet, något som är väldigt beroendeframkallande tillsammans med tre gröna stjärnorna som gömmer sig på varje bana.

Super-Mario-3D-World-002-G3AR

Super Mario Bros. 2-kvartettens återkomst
Marios rörelseschema är i grund och botten sig likt medan Luigi, Toad och Peach bidrar med egenheter så som högre hopp och rusningshastighet samt prinsessans klassiska svävande. Olikheterna kan bidra till en del konflikter i multiplayer då kameran oftast följer den som är längst fram, något som gör att alla som vill ta det lugnare och utforska kommer förbanna den spelare som har bråttom. Tack vare det isometriska perspektivet tillåter spelet däremot mer oordning än dess tvådimensionella syskon.

Det kan också förefalla sig så att Super Mario 3D World bidrar med en av seriens bästa förmågor hittills med sin charmiga kattdräkt som ger Mario ett helt nytt sätt att övervinna landskapen genom att helt sonika rusa uppför dem, allt strössat med licenserad Nintendo-charm. Spelet är sprängfyllt med mer funktioner och förmågor som alla är värda att upptäcka.

super_mario_3d_world_crittersKul under ett långt ögonblick
Jag upplever Super Mario 3D World som en ganska fragmentarisk resa. Min hjärna kan knappt binda ihop nivåerna än mindre hela världar eftersom spelet opererar utanför all logik men det är okej eftersom Mario-spelen åtnjuter förmånen av fullständig kreativ frihet. Spelen gör det för att serien är i princip synonym med spel och lek, utan gränser. Marios värld har en estetik men samtidigt ingen tematik. Det gör Super Mario obundet och vilt. Perfekt för just lek. Det senaste äventyret är inte lika storslaget som Galaxy-spelen men istället knasigt och fyllt med glädjande energi. Man har inte återuppfunnit hjulet men däremot undersökt hur mycket man kan töja och tänja på de redan etablerade reglerna.

Som komplett upplevelse finner jag inte spelet särskilt minnesvärt. Det finns inget som paketerar in spelet i en för mig greppbar helhet. Men just då i ögonblicket när jag besöker en nivå har jag som roligast och vill inte lägga från mig kontrollen, timme efter timme. Om det är priset för få tio sekunder av kul om och om igen är det en oerhört välkommen kompromiss.

Annonser

En reaktion på ”500 ord om Super Mario 3D World

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s