Nyss gjorde Nintendo ett uttalande som gjorde mig lite  oroad inför en inställning att kategorisera sina älskade spelserier i subserier. Inget fel i sig men vad händer när man skapar underavdelningar till en serie som frodas av mindre tyglar?

”Bara så det inte blir några missförstånd så borde jag påpeka att detta inte betyder att att vi aldrig mer kommer göra ett nytt Super Mario Galaxy-spel.”

Detta kunde läsas i den senaste Iwata Asks-bloggen under förra veckan. Orden är från ingen annan än Marios egen pappa, Shigeru Miyamoto.

Jag tycker inte alls om att Nintendo lägger in olika typer av Mario-spel i olika fack. Nu i modern tid har vi plötsligt en New-serie (som jag anser är  delvis idiotiskt döpt), en 3D-serie och en Galaxy-serie. Alla är i grund och botten Mario-plattformspel. Fördelning och kategorisering kan ofta vara till ens fördel, t.ex. när vi talar om underserier med distinkta skillnader så som Mario kart eller Paper Mario, men i det här fallet känner jag att Nintendo snarare målar in sig i ett hörn.

Dessutom börjar skillnaderna bli hårfina. Galaxy kräver att Mario är i rymden och kastas runt av gravitationen, New-spelen är av klassiskt 2D-snitt men sen blir det klurigare. Vad gjorde Super Mario 64 och Sunshine till det dem var? Var det en öppnare struktur? Vad är egentligen 3D World/Land i så fall? Är det inte i princip Mario Galaxy men utan rymdtemat? I mina ögon känns det som titeln 3D World gör spelet en otjänst. Inte direkt för det att Super Mario 3D Land var dåligt utan för det kunde varit sitt eget spel. Det kunde varit Super Mario 9 eller vad vi nu kan tänkas vara uppe i vad som räknas som Marios kärnserie. På ett vis har den rentav mer gemensamt med New-serien också p.g.a. sin fyraspelarläge.

Desto mer jag ser av 3D World desto mer känns det som sin egen kreation som inte direkt behöver bäras fram av 3D-undertiteln. Spelet verkar makalöst kreativt och underhållande. 3D World kunde rentav vara Nintendos nya titel på Marios fortsatta äventyr på stationärt format medan Land fick skutta runt på den bärbara. Men när uttalanden som det ovan görs skapar Nintendo inget annat än förvillelse.

Jag har alltid sett de Mario-spel med framåtanda och ambitionen att förnya formulan som ”riktiga” Mario-spel, oavsett titel eller undertitel. Bros, World, 64, Sushine, Land, Galaxy. Även Yoshi’s Island hade väl jag personligen tillåtet tillhöra kärnserien men det är min egna åsikt för att Yoshi’s Island osar av finurlighet och experimentlusta.

Därför tycker jag inte om snacket om att ”gå tillbaka” till Galaxy-serien. Kan vi inte bara låta Mario vara Mario? Måste vi definiera spelen? Begränsa dem till vissa regelverk? Kan Nintendo inte bara nöja sig med att säga ”Gör ett nytt Mario-spel och låt kreativitet och spelglädje vara er ledsjtärna” till sin Tokyo-studio oavsett vad som kommer ut på andra sidan? ”Vi döper det till vad som passar bäst.” Det är därför jag känner att detta mer än ett argument om semantik för det påverkar självaste kärnan och filosofierna kring spelidéerna.

Många av oss älskar Galaxy men betyder det att vi måste tillbaka till den platsen en tredje gång? Som jag sa innan, vad utgör Galaxys kärnfilosofier? Rymd? Gravitation? Planetoider? Det är ett märkligt regelverk att sätta upp för en serie som ständigt utspelat sig i en värld fylld med orimliga och overkliga ting så som flytande plattformar och power ups. Är inte total frihet mer lockande och intressant? Marios värld kommer oavsett aldrig att vara realistisk eller bunden till verklighetens fysiska bojor.

Blir nästa Mario-spel sämre för att det sliter sig loss från Galaxy-arvet? Det ser inte ut så, så varför ens överväga att om några år gå tillbaka istället för att stolt marschera framåt och ständigt bryta ny outforskad mark som den här serien ändå alltid gjort?