Förra veckan berättade jag varför filmen Scream hade ett personligt värde för mig. Den här gången hade jag tänkt att berätta lite mer exakt varför jag tycker om serien som helhet. Det är dags för lite filmanalys och reflekterande. Fortsätt läsa Skrämmande självmedveten
Animal Crossing: New Leaf är ett fantastiskt kul och även avkopplande spel men det är inte felfritt. Det är dags att fokusera lite kritik mot ett problem som jag känner är ganska Nintendo, nämligen övertydlighet.
Fortsätt läsa Överjävlig övertydlighet
Jag uppskattar tajming, och tajming är något som utvecklaren Volition i överlag är väldigt bra på, något de bevisar upprepade gånger med sin kreation Saints Row 4. Att skapa komedi i ett sådant lynnigt media som TV- och datorspel är en utmaning eftersom du inte alltid kan styra förloppen men Volition gör det bra. Det är dock en specifik sak jag tycker dem blivit ruskigt bra på att välja ut och tajma med sitt spel, nämligen deras musikval. Något som leder till stunder av häpnad och skratt. Fortsätt läsa Tajmade toner
Spel blir mer och mer avancerade. Innehållet i dem ser mer och mer realistiskt ut. Risken för så kallad uncanny valley blir mer överhängande för varje dag när branschen sliter för att försöka få oss att knyta emotionella band till avatarerna på skärmen genom realism. I denna värld där realism är ett självändamål, hur kommer det sig att ett så simpelt spel som Animal Crossing: New Leaf ger mig ett till synes mer trovärdigt karaktärsgalleri än vad 300 000 polygoner försöker uppnå? Det känns nästan fånigt. Jag har på gränsen kärat ner mig i Isabelle, min antroporformfiska hundassistent, i New Leaf. Fortsätt läsa Att ingjuta liv i minimalism
Många spel uppmuntrar dig att skynda igenom utmaningar eller att jaga den bästa tiden. När vårt tålamod tryter tenderar vi att spela om passager snabbare än tillfället före. Till och med i smygspel kan man oftast hitta en optimal rutt genom. Det är ytterst sällan vi straffas för att vi har bråttom. Ett av de få spel som gör det är Animal Crossing: New Leaf. Fortsätt läsa Låt tiden ha sin gilla gång
Under säkert ett år har jag protesterat, suckat djupt och himlat med ögonen när mina vänner frågat mig om jag har min 3DS med mig och om jag aktiverat Streetpass. ”Nej” har jag svarat ”jag är ointresserad av att börja”. Idén lät lite kul men inte tillräckligt för att jag skulle börja spela på samma besatta vis som mina bekanta. Spola fram tiden ett år så är det plötsligt jag själv som springer upp bredvid folk som inte hunnit mer än att anlända till Spelens hus i Malmö för att få min gröna lampa att lysa upp på min 3DS. Fortsätt läsa Det här med Streetpass
När jag uppdagade hypen som började uppstå kring Animal Crossing: New Leaf gick mina tankar åt ett oväntat håll. Det var nämligen så att jag kände igen mönster i spelupplägget. Varför hade jag då inte tänkt på detta innan? Svaret var enkelt. Under de senaste sju åren, då jag senast spelade ett Animal Crossing-spel, har branschen upplevt en ny typ av spel. De spel vi kallar social games som kommer från företag som till exempel Zynga eller King.com. Animal Crossing-serien har faktiskt oerhört mycket gemensamt med denna typ av spel och det fick mig att fundera över om inte Nintendos djurby är en av de första så kallade sociala spelen när det kommer till speldesign och om spel som Farmville rentav inspirerats av Nintendos förlaga. Fortsätt läsa Två sidor av samma mynt
Jag sitter i dessa dagar och spelar The Last of Us. De som följt med i svängarna vet att detta är Naughty Dogs senaste kreation. Det står också som en relativt tydlig kontrast till deras Indiana Jones-inspirerade äventyr som vi bekantat oss med under Playstation 3-eran i samband med Uncharted-serien. Fortsätt läsa Naughty Dog och lugnet
Tomb Raider är ett fantastiskt action- och äventyrspel. Med det sagt och ur vägen vill jag istället belysa vad som är lite mer fascinerande med omstarten av det här varumärket. Det är nämligen inte bara ett spel där vi får följa Laras färd utan även en intressant resa och insyn i Crystal Dynamics mognad som speldesigners. Fortsätt läsa En resa mot personlig och professionell mognad
Efter ett dagsverke vandrar jag tillbaka genom den kaos jag skapat under mitt senaste husbesök. Tystnaden är påtaglig och på min färd tillbaka genom huset ligger det lemlästade kroppar, spruckna skallar utspridda överallt och mina fotsteg lämnar efter sig avtryck i blodet som sölar ner byggnadens alla golv. Tystnaden har följt mig sen jag desperat klämde in avtryckaren på mitt hagelgevär för sista gången, sista gången på den här banan vill säga för i Hotline Miami fortsätter morden stapla sig på varandra i ett ruskigt tempo. Fortsätt läsa Rask mordisk takt
pausat.com 