Kategoriarkiv: Spelreflektion

500 ord om Super Mario 3D World

Jag utmanade mig själv att skriva en väldigt kortfattad och fokuserad recension av Super Mario 3D World som släpptes förra veckan. Säg gärna vad ni tycker om formatet. Fortsätt läsa 500 ord om Super Mario 3D World

Annonser

Kärleken, jag och Zelda

För många var det kärlek vid första ögonkastet men inte för mig. Det här är berättelsen om hur jag sakta men säkert lärde mig uppskatta och till och med älska Zelda-serien. Fortsätt läsa Kärleken, jag och Zelda

Bortom konvetionerna

Jag satt som trollbunden på årets Nordic Game-föreläsning som hölls av den fantastiskt vältaliga men något melodramatiska spelutvecklaren Ste Curran. Han berättade om sitt möte med en utomjordisk ras som under hela sin livstid jagade stunder av lycka. Han talade också om hur vi styckar upp våra liv i små fragment och hur det är specifikt dessa brottstycken av liv, våra berg och dalar, som vi minns. Han kallade det våra personliga Vine-klipp ur livet. Fortsätt läsa Bortom konvetionerna

Tajmade toner

Jag uppskattar tajming, och tajming är något som utvecklaren Volition i överlag är väldigt bra på, något de bevisar upprepade gånger med sin kreation Saints Row 4. Att skapa komedi i ett sådant lynnigt media som TV- och datorspel är en utmaning eftersom du inte alltid kan styra förloppen men Volition gör det bra. Det är dock en specifik sak jag tycker dem blivit ruskigt bra på att välja ut och tajma med sitt spel, nämligen deras musikval. Något som leder till stunder av häpnad och skratt. Fortsätt läsa Tajmade toner

Att ingjuta liv i minimalism

Spel blir mer och mer avancerade. Innehållet i dem ser mer och mer realistiskt ut. Risken för så kallad uncanny valley blir mer överhängande för varje dag när branschen sliter för att försöka få oss att knyta emotionella band till avatarerna på skärmen genom realism. I denna värld där realism är ett självändamål, hur kommer det sig att ett så simpelt spel som Animal Crossing: New Leaf ger mig ett till synes mer trovärdigt karaktärsgalleri än vad 300 000 polygoner försöker uppnå? Det känns nästan fånigt. Jag har på gränsen kärat ner mig i Isabelle, min antroporformfiska hundassistent, i New Leaf. Fortsätt läsa Att ingjuta liv i minimalism